Det är som om en liten kreativ ängel jublar inom mig när jag får fotografera kärlek. Det är som om barnasinnet i mig jublar och väcker livet i mig. Vill liksom hoppa i varenda vattenpöl i mina röda stövlar och dra ett vårskrik. Ni vet som Ronja Rövardotter. Hur ger man en kärleksförklaring till två personer som liksom är kärlek i hög person? Ja det vettitusan, men jag ska försöka. Här är min kärleksförklaring till Ellen och Marcus och deras bröllopsdag.

Dessa fina människor omfamnade mig med sin fulla tillit, sin vänskap och sin kärlek. De matade mig med scones när vi hade planeringsmöte (alltså jag åt själv men de hade bakat själva). Kan vi säga att vägen till er fotografs hjärta går genom magen? Och genom era kramar? Bra, okej. Nej men på riktigt. Att ni litar på mig till 100 % är det finaste jag kan få höra. Ellen skrev till mig ”det känns så tryggt att ha med dig Jennifer, vi litar på dig och att det kommer bli magiskt”. Sagt och gjort, med dessa underbara människor under mina vingar skapade vi magi på. Ellen och Marcus, tack.

Jag hade sett en bild som jag föll för där rökbomber var inblandade och föreslog för Ellen och Marcus denna galna idé att springa lite som huliganer på en åker. Lyckan var total när de jublade över min idé! Detta var också innan det blev eldningsförbud i landet, så no harm done. De höll det hemligt för sitt brudfölje och vilket jubel det blev när jag slängde ur mig, jo men ska vi inte ta och springa en tur ute på åkern med rökbomber i händerna, vad säger ni? Well, no words needed. Jag hade också blivit överlycklig om någon drog med mig på det!

Jag älskar att fotografera bröllop, lyckan, kärleken, tårarna, magin som uppstår när två personer mitt i all stress faktiskt inser att ”nu är det dags”. Att få finnas där för dem när knappar tappats bort, när blombuketter behöver hämtas. Alla kramar, gapskratt och allt kaos. Allt för att två personer äntligen ska få säga det vackra ordet ja.